I mitt inlägg om barn och skärmtid uttryckte jag en viss frustration kring att jag tycker rekommendationer går före evidensen. Jag hade planerat att skriva ett liknande inlägg kring ungdomar och sociala medier. Ett minst sagt lika debatterat ämne.
Dock så sprang jag idag på ett intressant blogginlägg som egentligen säger det jag vill säga, så istället tänker jag bara tipsa om det:
On the ‘overwhelming evidence’ for social media destroying kids’ brains”.
Jag vill särskilt lyfta fram några delar.
Det är stor skillnad på att säga att något kan vara skadligt, t.ex. sociala medier, och att något är bevisat att vara skadligt. Vi vet att rökning är skadligt för vår hälsa. Det är klarlagt bortom något tvivel. När det kommer till saker som skärmtid och sociala medier så är relationen mellan dessa och vår hälsa mycket mer komplex. Ungdomar idag lever en stor del av sina liv på sociala medier. Som vi alla vet är tonåren en tid där våra sociala relationer spelar en enorm roll. För vissa kan sociala medier bryta isolering och hjälpa en att hitta kompisar med gemensamma intressen, för andra kan det innebära nya medium att bli utsatt för mobbning och trakasserier. Att få för sig att man kan summera relationen mellan sociala medier och psykisk hälsa med “bra” eller “dåligt” tycker jag är extremt naivt.
En anledning till att media och vissa debattörer ändå gör det kan ha att göra med det som inlägget tar upp (och som jag lyfte i mitt inlägg om barn och skärmtid):
Social media platforms are an easy scapegoat that distracts from much more difficult conversations about the social, economic and political factors behind apparent rises in mental health difficulties.
För att förtydliga kan det alltså vara så att sociala medier kan ha en negativ påverkan på ungdomars mentala hälsa. Men det är väldigt stor skillnad på att säga att det kan vara så, och att det är bevisat att så är fallet. Jag tycker det är oseriöst och direkt oetiskt att om och om igen påstå att vi vet hur det ligger till när verkligheten är mycket mer komplex och vi fortfarande inte är säkra.
Ju mer vi fokuserar på sociala medier som boven till allt ont, desto mindre fokuserar vi på andra saker. Vi borde verkligen fortsätta göra bra forskning på området och göra de interventioner som är nödvändiga för att skydda våra barn och unga. Men historien borde lära oss att en moralpanik inte gagnar någon.
I blogginlägget lyfts två intressanta artiklar som man kan läsa om man vill djupdyka i ämnet:
En forskningsöversikt som sammanfattar ett tjugotal forskningsöversikter på ämnet sociala medier och ungdomars psykiska hälsa. Där konstaterar man att “results showed that most reviews interpreted the associations between social media use and mental health as ‘weak’ or ‘inconsistent,’ whereas a few qualified the same associations as ‘substantial’ and ‘deleterious.’”
En sista kommentar gäller det faktum att många som kastar sig in i debatten om psykisk hälsa och sociala medier gör det fel som är det första man lär sig i Statistik A: dra kausala slutsatser utifrån korrelation. Se till exempel min favorit Stuart Ritchies twitter-inlägg:
Det sista är definitivt inte sagt vad gäller frågan om skärmtid och sociala medier. Oavsett vart du står i frågan så hoppas jag att du fortsätter kritiskt granska de påståenden som florerar i debatten (även mina!). Tillsammans kan vi skapa en den hälsosamma och konstruktiva debatt som frågan behöver!
/Magnus
För den intresserade läsaren vill jag uppmärksamma att Haidt nu skrivit en uppföljande essä på ämnet, där han försöker besvara kritiken som kom efter hans inlägg som berörs i artiklarna som hänvisas till här.
https://jonathanhaidt.substack.com/p/why-some-researchers-think-im-wrong
Tack för inlägget, både detta och det förra om skärmtid. Jag träffar dagligen föräldrar som har olika, ibland alarmistiska, uppfattningar om skärmtid, och att nyansera detta i samtal med dem är både viktigt och svårt.
Brasklapp: jag har inte läst hela Haidts inlägg (började skumma efter en tredjedel) och har heller inte läst de länkade artiklarna om forskningsläget respektive moralpanik.
Jag tycker att poängen om att inte få tunnelseende och fokusera på sociala medier istället för på andra samhälleliga förändringar är jätteviktig, tack för den påminnelsen. Det är talande (och lite komiskt) att Haidts 300 sidor långa kollaborativa Google doc på ämnet enbart listar "ökad exponering för elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner" som potentiell alternativ förklaring, och inte ens kommer på tanken att överväga hypoteser som t ex minskad framtidstro, klimatförändringar, erosion av demokrati, ett svagare civilsamhäle, försämring av arbetsvillkor, förändringar i skolan, ökande ekonomiska och sociala klyftor osv osv.
Något som jag utifrån ser som en utmaning i den här frågan är hur man överhuvudtaget ska mäta den individuella användningen av av sociala medier när vi försöker besvara frågor om dess effekt, i och med att det hur man än vänder och vrider på det handlar om en storskalig förändring i hur människor kan kommunicera. En faktiskt intressant poäng som Haidt gör i sitt inlägg handlar om detta, när han skriver:
> "Suppose that in 2015, a 12-year-old girl decided to quit all social media platforms. Would her mental health improve? Not necessarily.
>
> If all of her friends continued to spend 5 hours a day on the various platforms then she’d find it difficult to stay in touch with them. She’d be out of the loop and socially isolated. If the isolation effect is larger than the dose-response effect, then her mental health might even get worse. When we look across thousands of girls, we might find no strong or clear correlation between time on social media and level of mental disorder. We might even find that the non-users are more depressed and anxious than the moderate users (which some studies do find, known as the Goldilocks effect).
>
> What we see in this second case is that social media creates a cohort effect: something that happened to a whole cohort of young people, including those who don’t use social media. It also creates a trap—a collective action problem—for girls and for parents. Each girl might be worse off quitting Instagram even though all girls would be better off if everyone quit."
De kvasiexperimentella studier Haidt beskriver senare i inlägget (under 6B) försöker vad jag förstår faktiskt kringgå det problemet. Jag ser inte detta bemötas i Metherells inlägg. Vilka är invändningarna mot dessa resultat?