Visst, det är såklart väldigt obehagligt att få en panikattack. Men visste du att den hade räddat dig från ett lejon på savannen?
Alla som träffar personer med ångestproblem har nog någon gång hänvisat till den berömda savannen. Det är en tacksam bild att måla upp som syftar till att normalisera de känslor och kroppsliga sensationer personen känner. Om anledningen till att man kan sitta i en bekväm terapistol i ett uppvärmt rum beror på att ens förfäder överlevt faror just på grund av dessa kroppsliga processer, då framstår de kanske inte som lika hemska.
En som frekvent använt sig av liknande evolutionära förklaringar är allas vår Anders Hansen. Han slog igenom med boken Hjärnstark – där han förklarade träningens positiva effekter med hjälp av neurovetenskap – och har sedan skrivit succéböckerna Skärmhjärnan och Depphjärnan. Gemensamt för hela hans oeuvre är hänvisningar till skillnaden mellan den miljö vår kropp – främst hjärnan – utvecklats i, och den miljö vi idag lever i.
Depphjärnan beskrivs exempelvis så här:
Det är lätt att tro att man har en trasig hjärna när man mår psykiskt dåligt, men ångest och depressioner är naturliga tillstånd och kvarlevor från urminnes tider då vi riskerade att dö av svält och infektioner. Vi är inte gjorda för att jämt vara glada och lyckliga – om så vore hade våra förfäder inte överlevt särskilt länge. Anders Hansen visar här hur vårt mående fungerar och ingjuter samtidigt hopp om att vi visst kan må bra i dagens uppskruvade och uppkopplade samhälle.
Och Skärmhjärnan har en liknande ingång:
Den psykiska ohälsan håller på att ta över som det stora hälsohotet i vår tid. Ett högt tempo, konstant stress och en digital livsstil med ständig uppkoppling börjar få konsekvenser för vår hjärna. För hur mycket du än gillar att kolla bildflödet på instagram, nyheterna i mobilen eller filmer på plattan, är din hjärna inte anpassad till det som dagens samhälle för med sig. Den är helt enkelt i osynk med vår tid!
Denna typ av förklaringsmodell har ett namn: evolutionär missanpassning (evolutionary mismatch).
Ett typiskt exempel på en evolutionär missanpassning är vår – i västvärlden – kollektiva viktuppgång. I de jägar- och samlarsamhällen vi levt i under majoriteten av vår utveckling har det varit en fördel att vara bra på att lagra energi (genom fettmassa); när det var ont om mat kunde vi överleva i större utsträckning genom våra energireserver. I dagens moderna samhälle är det tvärt om en nackdel att ha enkelt att lagra fett, då vi ju är omgivna av föda med hög energidensitet i stort sett dygnet runt. Vår psykologi har inte haft möjlighet att ställa om till denna nya miljö – vi ser resultatet i att en majoritet av befolkningen i många västländer idag är överviktiga.
Denna typ av förklaringar är väldigt vanliga att stöta på när någon argumenterar för att ny teknik är dåligt för oss. Skärmhjärnan är ett ganska typiskt exempel på hur det kan låta. Enligt detta synsätt är vår hjärna inte anpassad efter det konstanta flöde av information, notifikationer och jämförelser som smartphones och sociala medier erbjuder. Denna missanpassning leder till att vi får mer ångest, stress och nedstämdhet; särskilt uttrycks denna oro för barn och unga.
Om du läst mina tidigare inlägg i frågan om skärmtid så kommer det säkert inte som en överraskning att jag är skeptisk till den alarmism som präglar debatten idag. Den sammantagna bilden av forskningen på skärmtid/sociala medier/gaming visar inte på tydliga och betydande negativa konsekvenser på gruppnivå. Självklart finns det individuella skillnader, där enskilda personer kan uppleva stora negativa konsekvenser som en följd av exempelvis överdrivet dataspelande. Men dessa avvikande fall bör inte få styra den generella bilden som målas upp.
Den brittiske digitaliseringsforskaren Amy Orben tar i sin artikel “The Sisyphean Cycle of Technology Panics” upp hur exempelvis radions intåg i samhället skapade starka reaktioner – och att barns relation till de dramaproduktioner som sändes på radio av dåtidens psykiater kunde jämföras med alkoholistens. Det verkar vara naturligt för människor att jämföra nya tekniska förändringar mot sin egen ungdoms oskyldiga och glada dagar. Fördelen med ett evolutionärt perspektiv är att vi istället kan jämföra vår nuvarande miljö mot den miljö vi levde och utvecklades i under majoriteten av vår existens; snarare än mot en – ofta idealiserad – bild av vår egen uppväxt.
I en ny artikel – som än så länge enbart finns som preprint (dvs att den inte har gått igenom peer review än) – så argumenterar Katiyar med flera att en mer noggrann analys av våra ursprungliga kontra dagens levnadsvillkor faktiskt kan tala för att modern teknologi kan ha positiva effekter på vårt mående och vår psykosociala utveckling. Specifikt tittar de på datormedierad kommunikation (computer-mediated communication; CMC); tänk sociala medier, SMS, chattande och så vidare.
Deras argument bygger på att våra moderna samhällen – redan innan införandet av denna nya typ av teknologi – präglades av stora avvikelser gentemot miljön i ett jägar- och samlarsamhälle. Industrialisering och urbanisering har inneburit att många av oss lever i städer med främlingar omkring oss. Vi bor isolerat och ofta med distans till vår familj och släkt. Vi spenderar relativt mycket tid ensamma genom livet och kan ha flera olika – från varandra helt separerade – sociala nätverk. Allt detta är ur ett evolutionärt perspektiv väldigt nytt.
Vi har alltså sedan jordbruksrevolutionen radikalt omvandlat hur vi lever. Takten i förändringarna har ökat i och med tekniska framsteg, men det är lätt att glömma hur även 1800-talsmänniskan levde ett – ur evolutionärt perspektiv – väldigt underligt liv.
Artikelförfattarna beskriver sin tankegång i följande bild:
Det de kallar CMC kan alltså mildra vissa konsekvenser av hur vårt moderna samhälle skapat missanpassningar, men även skapa nya.
Det första exemplet de ger på en mildring av en evolutionär missanpassning är möjligheten till social interaktion. Trots att urbanisering och globalisering inneburit stora förflyttningar av människor har vi idag möjlighet att interagera med varandra ögonblickligen oavsett distans. Att kunna ha videosamtal mellan far-/morföräldrar och barnbarn även om man befinner sig i olika länder är en egentligen ofattbar förbättring. I artikeln nämns bland annat en studie där man sett att migranter som har mer kontakt med sin familj i sitt ursprungsland – med det sociala stöd det innebär – anpassar sig bättre till sin nya situation. Vi kan alltså genom digitalisering delvis bryta den sociala isolering och splittring som uppkommit i modern tid.
Det andra exemplet är hur dagens barn och ungdomar har mycket mindre frihet att röra sig fritt utan översyn från sina föräldrar eller andra vuxna. Historiskt har barngrupper med blandade åldrar under stora delar av dagen fått klara sig själv. De har rört sig fritt i närliggande områden och genom lek fått lära sig både social interaktion och de uppgifter de kommer behöva klara av för att så småningom bidra till gruppen. I många städer finns idag begränsat med grönområden och föräldrar är av olika skäl – t.ex. trafik eller brottslighet – rädda för att släppa iväg sina barn obevakade.
Sociala medier och gaming innebär en helt ny arena för barn och unga att – utan vuxnas övervakning – kunna umgås så som de tidigare gjort. De kan i dessa miljöer lära sig de färdigheter som är helt nödvändiga för att exempelvis utvecklas socialt. Det är med sina jämlikar de främst kommer gå genom livet, inte sina föräldrar. Dessa nya tekniker innebär nya möjlighet för barn och unga att skapa meningsfulla relationer och pröva sina vingar. Det kan vara särskilt viktigt för utsatta grupper som i sin hemmiljö riskerar att utsättas för diskriminering, t.ex. HTBQI-personer.
Slutligen ger de även ett exempel på hur dejtingvärlden har förändrats i och med appar och hemsidor särskilt dedikerade till detta syfte. Historiskt har relationer inletts mellan två personer som har god kännedom om varandra och respektive familj/släkt. Under modern tid har detta förändrats och det har varit en stor utmaning att göra ett informerat val baserat på den begränsade information vi har om främlingar i samma stad. Genom ny teknik kan vi idag avgränsa vårt sökande till personer med liknande intressen och med mer transparens kring deras personlighetsdrag. Självklart går det att ljuga och hitta på när du skapar en dejtingprofil, men den nya tekniken har onekligen bidragit till att förenkla och förbättra processen för att träffa en ny partner.
Det är uppfriskande med ett evolutionärt perspektiv som inte bara förkastar ny teknik. Snarare än att enbart fokusera på de nyheter som smarta telefoner och internet innebär, så kan vi också ta in människors komplexitet och hur funktionen av våra beteenden inte nödvändigtvis förändras för att de sker i ett nytt medium. Sociala medier och videosamtal är en fortsättning på vårt eviga behov av relationsskapande och mänsklig sammanhållning. Att ensidigt fokusera på de negativa konsekvenser som skapas av ny teknik riskerar att förstöra allt det positiva de också för med sig. Som artikelförfattarna uttrycker det (EEA = de miljöer vi anpassats för, dvs jägar- och samlarsamhällen):
Finally, this perspective illuminates potential harms which may come from attempts to ban or excessively regulate CMC use. Such regulatory measures could easily be detrimental if the use of CMC has become so pervasive because of good reasons related to mitigating evolutionary mismatch. Novel harms can emerge, but the way to resolve such harms likely lies in understanding them, and potentially developing psychological replications of the EEA(s) via design features of CMC. This isn’t a comprehensive solution, but is at least a theoretically motivated starting point.
Ny teknik har i alla tider skapat oro och rädsla. Jag hoppas att den moralpanik som präglar – i alla fall en del av – debatten idag kan lugna sig något. Med kallare huvuden kan vi fatta bättre beslut om hur vi ska hantera digitaliseringens positiva och negativa konsekvenser.
/Magnus
PS. Läs gärna mina tidigare inlägg på samma tema.
Tack för bra sammanfattning och lästips!