Jag har såsom många andra psykologer och era följare tänkt mycket på detta hur vi kan bli bättre, när träning i metoden inte verkar göra oss effektiva. Ju mer jag läser och tänker desto mer hopplös bli jag dock.
Jag tror att i praktiken kan vi inte bli bättre. För att bli bättre krävs det ansträngning och träning, vilket det saknas förutsättningar för inom vården och att människan är lat och energisparande till sin natur. Jag fick kännedom om en enhet som infört deliberate practice på en hel vårdenhet, med följden att hälften slutade på grund av den belastning det medförde. Stressade terapeuter är förmodligen sämre terapeuter också så förmodligen blev effekten i behandlingarna inte bättre.
Om vi inte kan bli mer effektiva med metod träning och det är för ansträngande att bli bättre i interpersonella färdigheter kan vi dock ställa oss andra frågor tycker jag:
Diagnostik: kan vi förbättra våra diagnostiska processer och bli bättre på att behandla samsjuklighet? Eller kan vi bli bättre på att "pricka rätt"?
Prioritering: kan vi bli bättre på att sortera ut patienter som inte kommer ha någon nytta av behandling och därmed prioritera resurser bättre?
Snabbhet: Kan vi utveckla mer effektiva korta behandlingar?
Organisation: Kan vi bli bättre på att skapa bra arbetsmiljö för terapeuter och få effekt därigenom?
Enkelhet: Kan den interpersonella träningen skötas på ett enklare sätt som faktiskt går att applicera?
Tack för en bra blogg.
Jag har såsom många andra psykologer och era följare tänkt mycket på detta hur vi kan bli bättre, när träning i metoden inte verkar göra oss effektiva. Ju mer jag läser och tänker desto mer hopplös bli jag dock.
Jag tror att i praktiken kan vi inte bli bättre. För att bli bättre krävs det ansträngning och träning, vilket det saknas förutsättningar för inom vården och att människan är lat och energisparande till sin natur. Jag fick kännedom om en enhet som infört deliberate practice på en hel vårdenhet, med följden att hälften slutade på grund av den belastning det medförde. Stressade terapeuter är förmodligen sämre terapeuter också så förmodligen blev effekten i behandlingarna inte bättre.
Om vi inte kan bli mer effektiva med metod träning och det är för ansträngande att bli bättre i interpersonella färdigheter kan vi dock ställa oss andra frågor tycker jag:
Diagnostik: kan vi förbättra våra diagnostiska processer och bli bättre på att behandla samsjuklighet? Eller kan vi bli bättre på att "pricka rätt"?
Prioritering: kan vi bli bättre på att sortera ut patienter som inte kommer ha någon nytta av behandling och därmed prioritera resurser bättre?
Snabbhet: Kan vi utveckla mer effektiva korta behandlingar?
Organisation: Kan vi bli bättre på att skapa bra arbetsmiljö för terapeuter och få effekt därigenom?
Enkelhet: Kan den interpersonella träningen skötas på ett enklare sätt som faktiskt går att applicera?