Tre lärdomar från Ta din tid

Tid för vila, lyft blicken och fokusera på det du gör

Sedan jag blev förälder har jag blivit extremt medveten om min tid. Jag tror många nyblivna föräldrar kan känna igen sig i känslan av att värdera varje minut egentid på ett helt nytt sätt. Detta nya intresse har bland annat lett till att jag läser böcker om tid – eller snarare om hur man förvaltar den som bäst (huruvida detta är väl använd tid lämnar jag till läsaren att utvärdera).

En sådan läsupplevelse är den nysläppta boken Ta din tid av historikern David Larsson Heidenblad. Jag upptäckte hans blogg, Konsten att vara forskare, i samband med att jag själv blev doktorand och uppskattade hans reflektioner kring planering och struktur. När han nu släppte en bok på samma tema var jag såklart tvungen att köpa den.

Boken kan sammanfattas ganska väl av dess undertitel: ”Gör mindre men bättre”. Huvudbudskapet i boken kan sägas vara att det du gör inte nödvändigtvis blir bättre för att du kastar mer tid på det. Snarare bör du arbeta i korta och fokuserade pass med sådant som kräver det, men också ge ordentligt med utrymme för att följa dina intressen, lek och förströelse.

David har läst en orimlig mängd amerikansk, vad han kallar, ”personlig produktivitetslitteratur”. Det vill säga, böcker om hur du blir mer produktiv, framgångsrik och lycklig. Jag skulle karaktärisera Davids perspektiv på denna litteratur som lite väl okritiskt. Jag blir till exempel obekväm när han lyfter fram Carol Dweck och hennes idé om ”growth mindset”. Det forskningsfält hon inspirerat har fått ett otrevligt uppvaknande när man faktiskt försökt implementera hennes idéer i stor skala.

Samtidigt så skriver David på ett entusiasmerande och tydligt sätt. Det var lätt att ta sig igenom boken, samtidigt som den var tankeväckande. Jag kommer garanterat återvända till den i framtiden. Så om du liksom jag är intresserad av hur du bäst spenderar din tid så tycker jag du ska köpa/låna boken! Du kan också lyssna på en intervju med David i podden A-kursen.

Här kommer tre lärdomar som jag tar med mig i mitt liv.

Skilj på vila och arbete

Jag tycker det centrala budskapet i boken är att vi alla behöver utrymme för vila, reflektion och icke-prestation. Istället för att konstant försöka arbeta med krävande uppgifter behöver vi dela upp vår tid mellan fokuserat arbete och andra aktiviteter.

David beskriver att han avsätter fokuserade pass på 40 minuter där han stänger ner alla distraktioner. Då ägnar han sig åt att till exempel skriva på en artikel eller läsa något som kräver hela hans uppmärksamhet. Han upplever att han mäktar med max fyra sådana pass på en dag. Får han till fyra sådana pass på en dag är det en succé. Blir det bara två är det helt okej.

Det finns säkert variation i hur mycket olika personer klarar av i termer av fokuserat arbete, men mycket mer än fyra sådana pass tror jag är svårt för alla.

Att översätta forskningsvärldens arbetsuppgifter till en klinisk vårdmiljö är såklart inte helt enkelt. Här måste man nog gå till sig själv och vilken typ av patientbesök eller andra uppgifter man har. Att arbeta på vårdcentral eller på en traumamottagning skiljer sig såklart åt.

Det viktiga blir att se till att oavsett var du jobbar så behöver du tid där du gör sådant som inte kräver ditt fulla fokus. Annars kommer du inte orka med att prestera i längden. Tvärtom kommer du göra bättre ifrån dig om du har möjlighet till att vara utvilad.

Ett exempel på detta kan vi se i en artikel som publicerades nyligen där man undersökt relationen mellan klinikers självskattade ”burnout” (utbrändhet) och patientutfall. Studien gjordes på en mottagning som erbjuder traumafokuserad behandling för veteraner i USA. Patienter till terapeuter som skattade att de var utbrända hade nästan 40% lägre sannolikhet att uppleva en meningsfull förbättring i sina symtom.

Att avsätta tid till mindre krävande aktiviteter är alltså inte bara en fråga om att själviskt se till sina egna behov, utan även en garant att göra arbete med hög kvalitet.

Lyft blicken och fokusera på vad som är viktigt

Något annat som boken trycker på är vikten av att lyfta blicken. Det är lätt att gneta på med det som dyker upp framför näsan på en. Desto svårare är att få till tiden till att fundera på vad man vill göra om två månader, ett år – eller till och med tio år.

Genom att planera för längre tidshorisonter så kan du vara mer säker på att du går i din värderade riktning – det vill säga gör sådant som är viktigt för dig.

Läxan jag tar med mig är att tid för denna typ av reflektion inte kommer dyka upp som manna från himlen. Livet kommer alltid kasta saker på dig att hantera. Vill du få denna tid måste du aktivt boka in den.

David avsätter vid terminssluten en hel vecka till reflektion och planerande. Det är nog mer än vad många kan få till på sina arbeten. Men vi alla kan nog ta inspiration från hans exempel och avsätta tid i kalendern till att fundera över hur den senaste tiden har gått och vad vi vill fokusera på framöver. Till exempel kan man i början och slutet av varje dag/vecka/månad lägga in ett möte med sig själv i sin kalender för planering.

För det som händer om du inte gör medvetna val kring vad du ska fokusera på är att andra gör valen åt dig.

I en annan bok på ett liknande tema, Fyratusen veckor, ger författaren rådet att medvetet bestämma vad du ska vara dålig på under en given tidsperiod. Det är nämligen lätt att säga att man ska satsa på allt. Vara en bra förälder, partner, kollega, terapeut, forskare och fotbollstränare. Det svåra är att säga vad du ska prioritera bort.

Därför kan du under en avgränsad tidsperiod bestämma dig för att göra något good enough – för att i stället fokusera mer på något annat som just nu känns viktigare. Det kan handla om att du vill utvecklas i att ge exponeringsbehandling under två månader, och att du då ger depressionsbehandling mer på slentrian. Det kan handla om att du vill utveckla dina vänskapsrelationer, och att du då tar mindre socialt ansvar på jobbet.

Oavsett vad det handlar om så är det viktigt att inte bara bestämma sig för vad man vill göra bra, utan också vad man vill göra good enough (eller kanske till och med lite dåligt).

Fokusera på det du gör, inte vad du uppnår

Jag har tidigare skrivit om vad vi terapeuter kan lära oss av Starcraft-spelare. Där belyste jag värdet av medveten och strukturerad träning på de fundamentala färdigheter som gör en bra terapeut.

David tar, i stället för Starcraft, exempel från sina egna erfarenheter som poker- och magic-spelare. Det är två strategiska kortspel där du måste fatta rationella och kloka beslut under press. Vad han beskriver särskiljer duktiga spelare från glada amatörer är att proffsen fokuserar mer på sina handlingar än på vilket resultat dessa handlingar får.

Det beror på att det finns väldigt mycket varians i dessa spel. Även om du gör allt rätt kan slumpen vända sig emot dig och du förlorar ändå. Vad som spelar roll är därför din långsiktiga framgång, inte det omedelbara resultatet. Över tid kommer den som gör bra beslut vinna mer än den förlorar. Trots det kommer även den bästa spelaren kanske bara vinna 65–70% av gångerna.

Något liknande skulle kunna sägas gälla för terapi. I de studier som undersökt vad som förklarar variansen i utfall från terapi så förklaras det mesta av faktorer som vi inte styr över. Även den skickligaste terapeuten kommer att träffa patienter som inte mår bättre oavsett hur mycket hen anstränger sig.

Det kan vara lätt att hemfalla åt cynism när man ställs inför detta och tänka att det man gör inte spelar roll. Inför livets slumpmässighet kan det kännas meningslöst att ens försöka. Jag tror att ett överdrivet fokus på behandlingsutfallet bidrar till den känslan.

Om du i stället fokuserar på dina konkreta beteenden så blir situationen genast mer hanterbar. Du kan styra över dessa och sätta mål för vad du vill uppnå. Det blir självklart inte alltid perfekt, men det är ändå inom din kontroll att lära dig av dina misstag och utvecklas vidare.

På lång sikt kommer den bättre terapeuten ha hjälpt många fler, men det är svårt att uppleva i stunden. Det finns ingen World Series of Therapy där du vinner en fin pokal för att du hållit huvudet kallt och gjorde bra val. Det är ytterligare ett skäl till att utvärdera det du gör.

Att hantera den ändliga tid vi alla blivit tilldelade är inte lätt – desto viktigare att närma sig problemet med en strategi samt en klok reskamrat i form av en självförbättringsglad historiker.

/Magnus