Vad terapeuter kan lära sig av Starcraft-proffs

En crossover ingen såg komma

I och med att terapeuter överlag inte förbättras under sina karriärer finns det verkligen skäl att fundera på vad som kan förändras. Ett förslag är att använda sig av det som kallas deliberate practice, medveten träning, som terapeut. I grund och botten handlar det om att på ett strukturerat och medvetet sätt arbeta för att förbättra sina terapeut-färdigheter, ofta med ett fokus på gemensamma terapeut-faktorer så som att uttrycka empati och hantera alliansbrott. När jag lyssnade på en intervju med Scott Miller, en stark förespråkare av medveten träning för terapeuter, så började jag genast tänka på Starcraft. 

Starcraft är ett datorspel som släpptes 1998 och vars uppföljare jag var ett stort fan av. Det är ett strategispel som spelas i realtid, oftast en mot en. Det är ett väldigt komplext spel med många olika delar och kräver stor skicklighet av spelarna (tänk schack, fast med rymdmonster). Mestadels så följde jag professionella tävlingar där eliten tävlade om prispengar. Inspirerad av deras skicklighet ville jag såklart bli lika bra. Så jag vände mig till forum och youtube-videor för att lära mig hur proffsen tränade. Ganska snabbt förstod jag dock att jag inte hade tålamodet som krävdes för att bli en bra Starcraft-spelare.

Utan att fastna i detaljer kan man säga att Starcraft består av två huvudsakliga saker spelaren behöver ha koll på: macro och micro. Macro handlar om att bygga upp en ekonomi för att kunna skapa en stor armé att krossa sin motståndare med. Micro handlar om att styra sin armé på ett effektivt sätt i strider för att vinna små fördelar gentemot motståndaren. Det flashiga och coola var att vara bra på micro. Det var det som syntes mest som åskådare och som fick de största applåderna i tävlingar.

Det alla guider tryckte på var att för att bli bra på Starcraft var du tvungen att öva jättemycket på att bygga sin bas på ett effektivt sätt. Sitta ensam i en match utan motståndare och bygga sina tråkiga arbetargubbar och byggnader om och om igen, för att skapa en stark ekonomi som du sedan kunde bygga en stor armé med. Det var inte alls det man ville göra, man ville ju visa att man kunde slåss mot sin motståndare!

Men för att bli riktigt bra visste de bästa spelarna att man inte kom någon vart med att bara träna på det flashiga som ofta gav små effekter i längden. Istället handlade det om att öva upp sina så kallade fundamentals. Sina fundamentala färdigheter som var grunden för att det flashiga och coola ens skulle spela någon roll.

En fantastisk summering av mentaliteten som krävs för att bli bra på Starcraft eller ett annat datorspel finns i en kommentar av det förre detta svenska proffset LaLush (https://np.reddit.com/r/DotA2/comments/4dpdxg/57k_welcome_to_dota_you_still_suck/d1tauie/). Han beskriver i stort sett medveten träning som den fundamentala strategin för att bli en framgångsrik spelare. Det mesta han skriver kan direkt översättas till att bli en bättre terapeut:

1. Fokusera på enskilda fundamentala aspekter av dina matcher.

2. Titta på reprisen av matchen och upptäck misstag du gör.

3. Fokusera på att eliminera de misstag du gjort tidigare matcher.

4. Börja om från steg 1.

I terapeut-termer skulle man kunna omformulera det som:

1. Fokusera på enskilda fundamentala aspekter som du vill förbättra i dina samtal.

2. Titta på inspelningar av din terapi och upptäck misstag du gör.

3. Fokusera nästa samtal på att eliminera det misstag du upptäckt.

4. Börja om från steg 1.

Terapi är otroligt komplext, liksom Starcraft. En potentiell lärdom från Starcraft-proffsen är det att det är lätt att fastna i det som ser flashigt och coolt ut, medan det är de fundamentala bitarna som verkligen spelar roll. När man bemästrat de fundamentala bitarna har man kapacitet över till att tänka på det specifika.

Översatt i terapi-termer kan det fundamentala vara sådant som Facilitative Interpersonal Skills, medan det specifika är en särskild teknik (kognitiv omstrukturering). Att kunna förmedla hopp och empati, skapa allians och hantera konflikter är grunden för all positiv förändring som eventuellt sker genom de specifika teknikerna, skulle man kunna påstå.

Har man som mål att förbättra sig som terapeut är det väldigt frustrerande och svårt om man har det luddiga målet att “bli bättre på terapi”. Istället kan det vara hjälpsamt att bryta ner de fundamentala delarna av terapi i mindre delar, öva medvetet på dem och minimera sina misstag. 

Det skulle i alla fall ett Starcraft-proffs säga.

/Magnus