Psykologförbundet är, likt övriga fackförbund, ämnat att arbeta för sina medlemmars intressen. Den ofta refererade men diffust definierade 'svenska modellen' betonar fackförbundens centrala roll mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Jämfört med andra länder har Sverige en relativt svag arbetsrättslig lagstiftning, vilket förstärker vikten av starka fackförbund som företrädare för arbetstagarnas intressen vilket jag helhjärtat stödjer. Frågan är då: Hur väl företräder Psykologförbundet svenska psykologers intressen? Jag kommer att diskutera vissa punkter som bör förbättras. Vissa är delvis unika för psykologförbundet, medan andra är gemensamma för många svenska fackförbund.
Arbetsmiljöarbetet är otillfredsställande och otillräckligt
Jag deltog i psykologförbundets kongress under våren 2023 och noterade att det fanns nästan inga förslag riktade mot att förbättra arbetsmiljön, arbetsförhållandena eller att minska sjukskrivningarna. Medlemmar framförde själva motioner om dessa frågor, men svaret från förbundsstyrelsen var att arbetsmiljöfrågor “genomsyrar arbetet på alla nivåer i förbundet” och därav ansågs motionen besvarad1. När jag frågade efter dokumentation av konkreta åtgärder, såsom fackliga förhandlingar med arbetsgivare m.m, förväntade jag mig att finna handlingar relaterade till de ofta bedrövliga arbetsvillkoren inom bland annat barn- och vuxenpsykiatrin, samt habilitering. Jag antog att dessa fall skulle ha nått skyddsombud och föranlett förhandlingar, åtminstone i vissa ärenden.
Svaret jag fick var att dokumentation av lokala förhandlingar finns hos varje lokalförening, som Göteborg, Stockholm, Hallands län, med mera. Efter att ha granskat protokollen på deras hemsida upptäckte jag att flera lokalföreningar inte hade lämnat in dokumentation av något slag på flera år2. Det är möjligt att omfattande förhandlingar äger rum på en högre nivå inom paraplyfacket SACO, som organiserar flera yrkeskategorier inom vården, men denna process är inte transparent för medlemmarna. Om någon läsare har mer information eller dokumentation om dessa förhandlingar, så tar jag gärna del av dem.
Denna brist på dokumentation av arbetsmiljöåtgärder får en att undra hur förbundet lyckas ignorera behovet av mer insatser för det mest skriande problemet, nämligen arbetsmiljö. Det framhäver vikten av att inte bara erkänna arbetsmiljöproblem som en genomgående fråga, utan också att aktivt arbeta med dessa frågor genom direkta förhandlingar med arbetsgivare samt att dokumentera och kommunicera dessa insatser. Utan denna förändring riskerar förbundet behålla den generella uppfattning av otillräcklighet och brist på ansvarstagande som dessvärre finns bland dess medlemmar.
Vem bär ansvaret för att stärka förbundet?
Förbundet själva upplever säkert att bristen på engagemang på lokal nivå är ett problem. Vilket leder till en ömsesidig skuld-förskjutning mellan förbundet och medlemmarna. Om medlemmarna såg att förändring var möjlig genom förbundet skulle de engagera sig mer. Men då krävs det att förbundet erbjuder arbetsrättslig expertis och resurser för att stödja medlemmarna i deras arbetsfrågor. Psykologer kan inte bli självlärda jurister; det är förbundets uppgift att tillhandahålla denna kompetens. Engagemang följer om förbundet kan visa på sin förmåga att göra skillnad.
Kompetensbrist i hanteringen av individuella ärenden
Denna begränsning är dessvärre vanlig bland fackförbund, inklusive psykologförbundet. Många fackförbund verkar alltmer fokusera på att hantera individuella ärenden, som uppsägningar och avsked, tvister om lön etc. snarare än att driva frågor på arbetsplats- eller gruppnivå. Dessa enskilda ärenden är naturligtvis kritiska för de berörda medarbetarna. Dock bidrar dessa individuella ärenden begränsat till yrkeskårens övergripande intressen. Det väcker frågor om huruvida fackförbundens resurser bör fokuseras mer på individuella eller strukturella frågor. En annan oroväckande faktor är att ombudspersoner anställda hos fackförbunden, inklusive psykologförbundet, ofta saknar den behövliga kompetensen för att framgångsrikt hantera dessa ärenden. Arbetsgivarsidan, ofta representerad av organisationer som Almega, brukar ha erfarna jurister som förhandlare, medan förbundens sida ofta består av personer som anställts på grund av fackligt engagemang eller med utbildning som personalvetare. Denna obalans är inte konkurrenskraftig och påverkar naturligtvis förbundens förmåga att nå framgång i förhandlingar och tillvarata medlemmarnas rättigheter. Denna ojämlikhet kan delvis förklaras av att arbetsgivarorganisationer har betydligt mer resurser än fackförbund, men det är också en strategisk fråga och upp till förbunden att välja vad man vill satsa på.
Ersättningsnivån för förbundets toppskikt
I en proposition som presenterades under förbundets kongress 2023, framgår det att rekommenderad månadslön för förbundsordförande är 97 000 kronor. Att vara förbundsordförande är utan tvekan ett krävande jobb, och det är motiverat att de erhåller en rättvis ersättning. Trots att denna lönenivå inte verkar innebära en betydande höjning jämfört med tidigare, uppstår frågan om ersättningens skälighet. När det gäller ersättningar för andra positioner, som exempelvis vice ordförande, beskriver informationen i handlingarna en ersättning på 3300SEK per mötesdag samt ett årsbelopp på 66 800SEK. Tidigare ställde vi oss frågan vem som bär ansvaret för att stärka förbundet. Om vi förutsätter att fackförbundets ledning har uppfattningen att det huvudsakliga ansvaret ligger bos förbundets medlemmars att engagera sig lokalt och driva arbetsmiljöfrågor så kan man undra varför det i sådanafall är skäligt med såpass hög ersättning för ledningsroller centralt.
Avslutning
Jag tror att de flesta som engagerar sig fackligt gör det av rätt anledningar och det är säkerligen många som jobbar hårt i sina roller. Trots detta är fackets arbete väldigt otillräckligt. I nästa del kommer jag gå igenom de satsningar som Psykologförbundet beskriver i sitt visionsprogram såsom lönespridning och specialistutbildningen.
Hör gärna av er med era tankar.
/Osame
Fullständiga kongresshandlingar kan hittas här: https://kongress.psykologforbundet.se/kongresshandlingar_2023/
Undantaget gäller nog Stockholms region där ett medlemsbrev från mars 2022 verkar finnas tillgängligt. Jag har också bytt fackförbund sedan jag blev doktorand så jag kan inte verifiera hur det ser ut sedan våren 2023. Ni som önskar och kan får gärna logga in och kolla detta själva. https://www.psykologforbundet.se/foreningar-och-natverk/psykologforeningar/