Givare och Tagare
Adam Mastroianni på den utmärkta substacken Experimental History skrev för ett tag sedan en intressant text om konversationsstilar. Han har själv forskat på hur människor för konversationer och beskriver i sin text två vanliga inställningar människor har med sig till ett samtal. Han kallar dessa Givare och Tagare (“Givers” och “Takers”). Beroende på vilken av dem man är kan konversationen upplevas väldigt olika.
Givare tycker att en konversation går ut på att ge varandra plats, ställa nyfikna frågor och på det hela göra det man kan för att bjuda in alla deltagare till att få säga sitt. För Tagare handlar det istället om att konversationer är ett forum för att uttrycka sina åsikter och att bygga vidare på varandras påståenden.
Detta är såklart en förenkling men som i alla förenklingar finns det ett korn av sanning där. Om man går till sin egna erfarenheter har vi nog alla träffat både Givare och Tagare. Det som också är viktigt att påpeka är att ingen av dessa strategier nödvändigtvis är rätt eller fel. Som Adam uttrycker det väldigt fint:
It's easy to assume that givers are virtuous and takers are villainous, but that’s giver propaganda. Conversations, like improv scenes, start to sink if they sit still. Takers can paddle for both sides, relieving their partners of the duty to generate the next thing. It’s easy to remember how lonely it feels when a taker refuses to cede the spotlight to you, but easy to forget how lovely it feels when you don’t want the spotlight and a taker lets you recline on the mezzanine while they fill the stage. When you’re tired or shy or anxious or bored, there’s nothing better than hopping on the back of a conversational motorcycle, wrapping your arms around your partner’s waist, and holding on for dear life while they rocket you to somewhere new.
Beroende på sammanhanget kan båda strategier alltså leda till bra konversationer. Jag har varit i många situationer där samtalet flyter på på ett dynamiskt och roligt sätt just för att alla inblandade kastar sig in i konversationen utan att bli tillfrågade. Samtidigt har jag såklart också suttit med i situationer där enskilda personer håller låda och hälften av personerna runt bordet, stirrande ut i rymden, inte får en syl i vädret. På samma sätt kan en konversation där två Givare deltar leda till att man känner sig förstådd och sedd, eller till en känsla av en tråkig arbetsintervju.
Snarare än att bannlysa Tagare bör vi kanske bli mer medvetna om i vilka sammanhang vi befinner oss i och därmed vad för stil som passar. Varken Tagare eller Givare vill i allmänhet illa med sin strategi. Snarare kan de vara fast i ett mönster som är svårt att bryta och som ibland kan bli inflexibelt och därför problematiskt.
I terapirummet
Att utbilda sig till psykolog/terapeut innebär, bland annat, att öva på att hålla tyst, ställa frågor och inte kasta sig in i konversationen för snabbt. På så sätt är vi alla indoktrinerade till att bli Givare i terapirummet.
Det kan vara värt att fundera på vilket sätt personen man träffar går in i en konversation. Med andra ord, är de Givare eller Tagare?
För en Givare kan det på sätt och vis vara naturligt att tempot för samtalet är lite långsammare och mer eftertänksamt. Samtidigt kan obehag uppstå då samtalet är så ojämlikt, vilket är ovant. Att inte ställa frågor tillbaka, vara nyfiken och bjuda in till en konversation på lika villkor kan skapa en stress-känsla.
För en Tagare kan terapisamtalet dels bli en möjlighet att få precis så mycket utrymme som man alltid längtat efter. Det kan säkert vara härligt. Samtidigt så blir det på sitt sätt också ovant då dynamiken är så annorlunda jämfört med när motparten kastar sig in i samtalet med samma iver.
Jag tror inte det finns några självklara svar kring hur man i ett terapeutiskt samtal ska hantera att människor har olika konversationsstilar. Beroende på sammanhanget kan det säkerligen vara bra att utmana människors invanda mönster, eller möta dem halvvägs.
Att bli lite mer medveten om att människor skiljer sig åt över huvud taget är en bra start för att göra ett informerat val.
/Magnus